top of page

Dramatisk Sverigepremiär

Den 10 april 1912 lämnade Titanic hamnen i Southampton och planen var att skeppet skulle anlända till New York onsdag förmiddag. Så blev det som bekant inte men denna katastrof har satt outplånliga spår av olika slag. Ett är musikalen som hade urpremiär på Broadway i april 1997 men först torsdag 29 september 2022 fick Sverigepremiär i Karlstad. Wermland operas uppsättning är en ursnygg och dramatisk skildring av ett stenhårt klassamhälle som dessutom är giltigare i dag än på mången god dag eftersom klyftorna mellan rika och fattiga ökat.



Bryggan på Titanic. Foto: Mats Bäcker

Varje tid har människan försökt skapa verk som tänjer gränserna konstaterar Andrews. Han har ritat Titanic och ser sin skapelse som en hyllning till ingenjörskonsten. Det var världens största rörliga konstruktion som försvann på kort tid efter kollisionen med isberget. Ismay, ägare till rederiet White Star Line, beskrev Titanic som ett palats på havet och när skeppet är på väg att sjunka vägrar Ismay att tro på faktum. Det är inte sant, Gud fader själv kan inte sänka skeppet ryar Ismay och denna övertro på vad fartyget tål är en bidragande orsak till katastrofen.

Titanic sjönk den 15 april 1912 och när katastrofnatten var över hade 1 496 människor mist livet medan 712 överlevde. Av någon anledning dröjde det till 1985 innan vraket hittades 600 kilometer syd-sydost om Newfoundlands kust och den händelsen fick tonsättaren Maury Yeston att tänka till. Det här borde kunna bli en bra berättelse ansåg Yeston och den 23 april 1997 hade hans och Peter Stones skapelse urpremiär. Maury Yeston skrev musik och sångtexter medan Peter Stone stod för manuset.

Det blev 804 föreställningar på Broadway innan musikalen stängde ned 21 mars 1999 och vid det laget belönats med fem Tony Awards, bland annat för bästa musikal och bästa manus. Sen dess har Titanic - musikalen spelats världen över och i Norge sattes den upp 2010 men det skulle alltså dröja ända till nu innan den fick Sverigepremiär.

Det kan tilläggas att James Camerons prisbelönta film Titanic fick premiär samma år som musikalen, men ett halvår senare. Det bör även påpekas att filmen och musikalen inte är särskilt lika. Det kärlekspar som är centralt i filmen är uppdiktat medan en del rollfigurer i musikalen bygger på verkliga personer. Claes-Göran Wetterholm, en av världens främsta auktoriteter vad gäller Titanic, har dessutom fått James Cameron att medge att aktern inte kunde sjunka som i filmen. I så fall skulle en tsunami ha sköljt bort alla livbåtar och ingen i dessa livbåtar skulle ha överlevt argumenterade Wetterholm och fick Cameron att hålla med.

Avfärd från Southampton. Foto: Mats Bäcker

Det är som sagt en historia där man vet hur det slutar men ändå lyckas Niklas Riesbeck, regi, och ensemblen, bestående av 22 personer som kreerar ett 60-tal roller, hålla intresset vid liv från den hoppfulla avfärden till det sorgliga slutet.

Publiken är med från inlastningen av all mat och dryck, till exempel 40 ton potatis, som följs av passagerarna i tredje klass innan dem som reser i andra klass tar plats för att avslutningsvis se förstaklasspassagerarna göra entré. Redan där är samhällsklasserna åtskilda och skiktade.

När landgången hissats upp rusar en man in och beklagar sig högljutt över att han missat avfärden. Jag har sagt till alla att jag ska resa med Titanic. Jag kan inte tro det, mitt livs historia är motgångar och förbannad otur, klagar mannen.

Jojo.

Översättarna Rikard Björk och Sanne Skjervik har sett till att texten är såväl skarp som underhållande. Det heter till exempel att vattnet ser kallare ut än ändalykten på en isbjörn.

Ismay, ägaren, vill fira avfärden med champagne men kapten E.J Smith tillåter ingen alkohol på bryggan och får denna gång sin vilja igenom. Men redan där inleds en smygande maktkamp: ägaren vill öka hastigheten, Andrews, konstruktören, är tveksam till det och tycker att man ska vara försiktig med ett nybyggt skepp medan den verkställande makten, kaptenen, vacklar mellan de båda men så sakteliga går ägaren till mötes. När er far skötte rederiet var komfort och säkerhet viktigast säger nån av dem men Ismay vill inte lyssna. Nu är det fart som gäller. Kan tyskarna kan vi och därför ska ankomsten till New York tidigareläggas förklarar Ismay. En av föreställningens höjdpunkter är när denna konflikt ställs på sin spets i andra akten där de tre skyller på varandra.

Ismay görs av Glenn Edell, Andrews av Christer Nerfont och kapten E.J Smith av Timo Nieminen.

Övermod och arrogans kännetecknar dem som bestämmer. Kapten Smith vet till exempel inte vem telegrafisten, som meddelar att ett isberg synts till, är. Något senare kommer det fram att telegrafisten, han heter Bride och spelas av Johan Hwatz, lämnat ett halvdussin varningar om isberg utan att det lett till någon reaktion från befälet.

Kapten Smith berättar under dramats gång att han egentligen skulle gått i pension men lät sig övertalas att ta hand om Titanics jungfrufärd, till sin hustrus förtret. Smith hade varit kapten i 43 år och aldrig varit med om en olycka. Han misstrodde nymodigheter som telegrafi och SOS-anrop - som var nytt på den tiden - men ögonen kan man lita på ansåg kapten Smith.

När olyckan inträffat ryter kapten till en besättningsman: Tredje klass är inte ert ansvar.

Jag vill minnas att ni är anställd som kapten och inte Gud, replikerar Andrews.



Ett svängigt exempel på tidens melodi. Foto: Mats Bäcker

Det är i tredje klass som drömmarna om ett bättre liv frodas. Men detta bättre liv kan inte uppnås på skeppet, för medan passagerarna i första klass vräker sig i lyx får de i tredje klass inte ta med mat till hytterna. Där återfinns tre kvinnor, alla med förnamnet Kate. De ska till Amerika, för Amerika är möjligheternas land, i Amerika kan varje dröm bli sann heter det. Kate McGowan (Caroline Gustafsson) ska tjäna pengar och vara fri och bli det bästa hon kan. Hon ska också gifta sig med Farrell (Otto Falk) som accepterar att bli far till en annan mans barn.

Passagerarna i andra klass utgör någon sorts medelklass som nått en bit på väg uppåt i samhällshierarkin och gärna vill fortsätta leva ett behagligt liv, så nära överklassens som möjligt. Cecilie Nerfont Thorgersen gör rollen som Alice, ett förtjusande våp som gör sitt yttersta för att få dansa med förstaklasspassagerarna. När skeppet kolliderat med isberget och det är bråttom måste Alice sminka sig innan hon kan möta överklassen och hon skyndar sig för att hamna i samma livbåt som någon höjdare hon namngett. Alice vill ha ut mera av livet medan maken Edgar, Anton Ljungqvist vet sin plats och är nöjd med det liv de lever. Det är här vi hör hemma, det andra är utom räckhåll för oss resonerar Edgar.

I andra klass finns också Caroline (Anna-Maria Krawe) och Charles (Ole Aleksander Bang) som flyr till New York för att kunna gifta sig. Carolines far accepterar inte en journalist som Charles. När en steward känner igen lady Caroline tvingas hon slingra sig. Krawe och Bang har en av föreställningens mest känslosamma duetter.

Första klass rymmer snobbar som vägrar acceptera det som hänt och lovar att aldrig mer resa med det här skeppet. Men där finns också det bedårande äldre paret Strauss, Lasse Carlsson och AnnLouice Lögdlund, som är rörande i sin genuina kärlek till varandra. När skeppet går under vägrar Ida att lämna maken och tillsammans möter de ödet i en gripande scen.

Bland besättningen finns den ärlige Murdoch (Joel Zerpe) och eldaren Barrett (Markus Lindberg) som utmärker sig, inte bara genom sin sång. Den strikte stewarden Etches (Olof Ramel) gör också avtryck, såväl sceniskt som sångligt.

Titanic beskrivs som en ensemblemusikal och det finns goda skäl för detta. Alla inblandade har någon egen stund i rampljuset men annars är det körpartierna som fastnar. Musiken följer och understryker det som händer på scenen och även om det inte finns någon riktig hit - typ Don't cry for me Argentina - är den såväl varierad som oerhört funktionell. Jonas Nydesjö dirigerade Wermland operas orkester under premiärkvällen.

Men för att få alla dessa scenbilder att fungera snabbt och effektivt - från den rödglödgade hettan nere hos eldaren till den isblå kylan för utkiken på bryggan, från förstaklassmatsalen med kristallkrona till de rustika borden i tredje klass - krävs måhända en scenograf och kostymdesigner som Gary McCann.

Scenografin är förstklassig.

Som föreställningen i sin helhet.


Benny Abrahamsson


Comentarios


bottom of page