Jag fick inga egna barn, jag fick församlingar säger Johan Olof Wallin som av Malla Silfverstolpe omtalas som dödens diktande ängel. Själv konstaterar Wallin att döden arbetar dygnet runt. Men du är livets apostel kontrar frun Anna Maria Dimander i Magnus Bejmars manus som ger oss en intressant och lärorik inblick i tidig svensk 1800-tals historia. Intressant och nästan sann.
Stadra Teater fyller denna sommar 25 år och jubileet firas med en nyuppsättning av andra sommarens föreställning Johan Olof Wallin - en nästan sann historia som nu uppförs under namnet Jordens oro viker. De orden återfinns på Wallins gravvård på Norra begravningsplatsen i Solna. Jordens oro viker. För den frid som varar. Graven allt förliker. Himlen allt förklarar är hela texten.
Johan Olof Wallin kom sommaren 1798 till Stadra som informator och han återvände tre somrar till. Han var 18 år första sommaren, skulle senare på året fylla 19 och tycke uppstod mellan honom och Jeanette Hedblad, herrgårdens 11-åriga dotter. Det var en ömsesidig förälskelse och paret ska ha varit hemligt förlovade. Unga fröken Jeanette (Bodil Carr Granlid) längtade så efter Wallins blåbärsblå ögon och när vintern kom läste hon allt som Wallin lämnat kvar. Men det imponerade inte på herrskapsfolket. Präst blir han aldrig hävdade brukspatronessan (Eva Haldert) och även kusken (Lasse Forss) var tveksam. Jag förstår mig på hästar som annars är ett mysterium men var ska Wallin hamna undrar kusken.
Johan Olof Wallin höll sin första predikan i Rockesholms kapell som Jeanettes far hade byggt. Wallin förekommer i den här föreställningen i en äldre version (Magnus Wetterholm) och en yngre (Rune Jakobsson) och de är växelvis ensamma på scenen men förekommer också tillsammans. Den äldre Wallin är klädd i frack med guldgaloner och krås medan den yngre får nöja sig med vit skjorta och enkla byxor. Så kan klättringen på samhällsstegen, från fattig student till aktad ämbetsman och ärkebiskop, illustreras.
Magnus Wetterholm är spelets hjärta. Hans Wallin utstrålar den plågade mannens tvivel över hur han valt att leva. Var det värt att sätta arbetet före kärleken? Alla utmärkelser och ordnar. Våndan och tvivlet får kropp i Wetterholms gestaltning. Det är också värt att uppmärksamma Malin Alms vassa Malla Silfverstolpe och Lasse Forss som utmärker sig med en föredömligt tydlig artikulation.
Varför blev du präst? frågar Wallin den äldre sin yngre upplaga. Har du sett en poet med hela kläder replikerar Wallin den yngre. Johan Olof Wallin drömde i yngre dagar om att bli poet. Goethe, Schiller och Horatio var husgudar. Han erkände på äldre dagar att det var först i mogen ålder som han förstod Werther. Han var ju själv livet ut olyckligt förälskad i Jeanette Hedblad.
När du är klar med dina studier är hon bortlovad till någon rödnäst patron spår den äldre Wallin till sitt ungdomsjag. Och vad skulle en mamsell född i sockerskrinet ha med mig att göra funderar den tvivlande Wallin. Ni stal mitt hjärta men väckte min själ bekänner Jeanette Hedblad och Wallin den äldre erkänner att han gjorde sitt bästa för att hålla emot.
Wallin ska studera på gymnasiet i Västerås men det blir uppskov eftersom fadern inte hade råd. När han väl börjar propsar borgerskapets ungdomar på bråk så det gällde att bli bäst för att hävda sig. Wallin tackar maskstunget fläsk för sin vilja och ambition att studera.
Johan Olof Wallin läser teologi men återvänder i fantasin till ungdomens Stadra eftersom han inte kan glömma silverblänket i sjön Grecken. Han träffar Anna Maria Dimander (Malin Alm) som han gifter sig med utan någon större passion. Hon var välbärgad men sällsynt tråkig anser Wallin.
Ditt liv är inte frid, det är du som ska skänka frid säger Wallin den äldre till den yngre. Det kan inom parentes nämnas att Erik Gustaf Geijer kort efter Wallins död skrev: Ett ljus är släckt i Svea rike men ett oroligt, kanske alltför oroligt, bröst har kommit till evig ro.
Föreställningen tar oss med in i Malla Silfverstolpes (Malin Alm) salonger. Född Montgomery, numera Silfverstolpe säger hon. Wallin anser att han inte kunnat orientera sig i detta av kurtis genomdränkta sällskapsliv utan Mallas hjälp medan Malla själv anser att det är så livet ser ut.
Vad vet ni om livet? Att det föregår döden, svarar Wallin.
Johan Olof Wallin finner tiden runt 1810 kaotisk. Han står själv beredd att gifta sig, kungen faller, engelska flottan beskjuter Köpenhamn och Sverige krigar mot Ryssland och förlorar Finland. Ett Sverige utan Finland framkallar amputationsångest hos Malla Silfverstolpe som är född i Finland. Inom några år kommer vi igen i krig med Ryssland påstår en ung man och den efterföljande diskussionen avbryts av Malla Silfverstolpe. Salongen är litterär och inte politisk slår hon fast.
En annan av tidens stora, kemisten Jöns Jacob Berzelius introduceras. Han hade vid det laget upptäckt tre grundämnen av det 30-tal som då registrerats. Berzelius ska förklara vad flogiston är eftersom det inte lärdes ut på flickskolan.
Wallin talar på krigsakademien och talet slutar med att alla sjunger psalmen Var hälsad sköna morgonstund. Med alla inkluderas publiken. Den kan ni, konstaterar Wallin den äldre och tillägger att han skrev ytterligare 127 psalmer.
Anna Maria, frun, försöker pussas men den yngre Wallin drar sig förskräckt undan. Kolmodins text behöver nya kläder säger han och paret bearbetar tillsammans Israel Kolmodins psalm Den blomstertid nu kommer.
Vi har inga barn men vi har förlöst en psalm, noterar Wallin den äldre.
Det är i den vevan som Wallin - efter ihärdiga påstötningar - får i uppdrag att reformera den svenska psalmboken. Sisyfos har fått en broder eftersom 413 psalmer behöver bytas ut säger skriftställaren Peter Adam Wallmark (Lasse Forss).
Vi äter som hjon klagar Anna Maria men det bekommer inte maken. Arbetet kommer först.
Anna Maria anser att klockaren ska avskedas eftersom han varit full och sjungit samma vers två gånger. Kommer inte på tal, vad ska klockarens barn då äta, svarar Wallin som har ett starkt socialt patos och värnar om de svaga.
Skriv och klaga på kalvköttet försöker Anna Maria men Wallin är upptagen med att skriva en hyllningstext till Svenska Akademien.
Paret tycker även olika om nyttan av att vaccineras mot smittkoppor. Anna Maria vill inte ympa, hon anser att det är farligare än sjukdomen. Båda fick rätt. Färre dog av sjukdomen men några dog av vaccineringen säger Wallin.
Synen på såväl nyttan av vaccinering som hotet från Ryssland låter onekligen dagsaktuellt.
Fredrika Bremer (Bodil Carr Granlid) tar plats för att lyssna på Wallins predikning. Det är total självutplåning du vill ha av oss kvinnor, ryar Fredrika Bremer efteråt och undrar vad Esaias Tegnér skulle sagt. Tegnér är en bättre diktare än mig men jag är en bättre talare svarar Wallin.
Fredrika Bremer nöjer sig inte. Wallin är ett snille, men ett dumt snille skulle Tegnér sagt om man ska tro Bremer som karaktäriserar Wallin med följande ord: Ögonen drömmer men i pannan står Jag vill härska.
Berzelius tar en fight med Wallin om kvinnors rätt till utbildning och nämner en kvinnas namn. Det är anekdotisk bevisföring, du har bara ett exempel menar Wallin varpå Berzelius kontrar: Ska du tala om anekdotisk bevisföring som stödjer dig och din tro på en man som föddes för 1800 år sedan.
Wallin ger med sig och det resulterar i Wallins flickskola.
Johan Olof Wallin, mannen som enligt husfrun på Stadra inte kunde bli präst, blir bland mycket annat domprost i Västerås, överhovpredikant och ärkebiskop. Han blir medlem i Svenska Akademien, Musikaliska Akademien och Vetenskapsakademien och har ett flertal tjänster i Karlbergs krigsakademi. Han sitter med i Stora uppfostringskommittén och startar en flickskola.
Men själv är han tveksam till sina livsval. Min Gud, säg att jag gjorde rätt ber han med darrande röst. Scenen följs av ett minne från barndomen där han matas med hallon. Sen blev det inga fler hallon. Vad har du levt av då? Jag har levt på bikarbonat svarar Wallin. Men är inte det hemskt beskt? Jo!
Stadra Teater har under Magnus Wetterholms konstnärliga ledarskap gjort nedslag i den svenska litteraturhistorien och lyft fram ett antal viktiga författarskap. Den sammansatta bild av diktaren och ämbetsmannen Johan Olof Wallin som nu presenteras är ett lysande exempel. Titeln Jordens oro viker följs av i Jane Austens tidevarv och det anspelar på alla stiliga kostymer och tidstypisk musik som kadrilj och gavott. Och ett urtjusigt sång och dansnummer som anknyter till Wallins rötter i Dalarna.
Det här är kort sagt en helgjuten föreställning, stilrent och vackert iscensatt av Lena Engqvist Forslund. Bättre kan Stadra Teaters 25 år inte firas.
Benny Abrahamsson
Comments