En kringresande varietéartist som lämnat detta jordeliv och inte heller förekommer i rollistan blir ändå någon slags huvudperson i Staffan Göthes pjäs Kalkon i en resväska som hade premiär på Örebro Teaters lilla scen under fredagskvällen.
Bonnie har varit älskarinna och assistent åt Wannah Trobo och vårdar ömt den fiol han använde och Bonnie är gift med John-Anders, en person med lindrig hjärtåkomma, som vill Bonnie väl och paret träffar under en hotellvistelse Stigbjörn Stigbjörnsson som även han hamnar i skuggan av Wannah Trobo.
Men är det verkligen så...?
Tyst. Låt mig tala till punkt.
Staffan Göthe är en språklig virtuos som blandar högt och lågt och de scener som spelas upp på lilla scenen hänger ihop någotsånär. Det finns en röd tråd men den skruvas till på olika sätt så att det blir som att öppna luckor i en adventskalender där det görs nedslag i folkhemmets utveckling det senaste halvseklet.
Det skulle också gå att använda Lautréamonts sentens Det oförmodade mötet mellan ett paraply och en symaskin på ett operationsbord för att beskriva upplevelsen av att följa Staffan Göthe, Bonnie, John-Anders och Stigbjörn Stigbjörnsson - eller Stytteston Stöttestetta som han får heta eftersom det är så John-Anders skriver ned namnet på ett bögmagasin.
Malin Berg (Bonnie), Peter Perski (John-Anders) och Jonas Kruse (Stytteston Stöttestetta) tar sig an uppgiften med liv och lust och bjuder upp till en spektakulär danse macabre.
Danse macabre är väl att ta i...?
Tyst. Låt mig tala till punkt.
Två solstolar på en skräpig sandstrand där det ligger ett gosedjur till höger och en snurringång till ett nedgånget hotell vid namn Stella di Mare till vänster utgör scenbild när Bonnie, stödd av John-Anders, gör entré. Bonnie bär på ett fiolfodral men tycks vara på gränsen till medvetslöshet när hon baxas ned i en av solstolarna innan John-Anders lägger en filt över henne och gosedjuret under fötterna.
Ingenting sägs.
John-Anders upptäcker något som sticker upp ur sanden och drar upp en tidning som visar sig vara ett magasin för bögar, en tidning som senare leder till smått generade replikskiften om sexualitet. John-Anders säger att han är inte sån, men det finns bra artiklar, till exempel om nervgiftet novitjok, att läsa. Han medger så småningom att han provat det han kallar homofila böjelser under ett konfirmandläger i ungdomen.
En stram man i kortbyxor, kavaj och solhatt kommer in. Han bär på en liten ihopfällbar pinnstol och prudentlig som han är virar han en handduk runt höften när han ska byta till badbyxor. Lä, lä, lä. Allt är förfallet, vad får vi för skatten, men vattnet är bra säger mannen som strax presenterar sig som Stigbjörn Stigbjörnsson.
John-Anders tycker att han inte ska genera sig eftersom de är vana vid nakenhet. Du kanske känner igen min röst, jag har haft ett sommarprogram där jag berättade om min mamma som joddlade, försöker John-Anders.
Norskt namn
Bonnie har alls inte sovit, hon tycker att de ska bli vänner med mannen. Hon hörde inte allt eftersom hon hade radiopsykologen i örat. Wannah Trobo skulle inte missat chansen att bli vän med mannen. Wannah Trobo var one of a kind säger Bonnie och kletar runt med läppstiftet.
Bonnie frågar vad mannen heter och John-Anders läser Stytteston Stöttestatta, det är så han uppfattade namnet. Det kanske är ett norskt namn. Eller ett isländskt, gissar Bonnie.
Hotellets restaurang är stängd på grund av leckage, en stavning som får Bonnie att reagera, men Stigbjörn klargör att han vill sitta för sig själv när han äter. Jag ska tänka igenom vad jag gått igenom. Jag är inte socialt talentet och vill sitta själv, klargör Stigbjörn.
Bonnie försöker säga nåt men avbryts av Stigbjörn.
Låt mig tala till punkt.
Han är som Wannah Trobo, inget fjäsk, ordknapp och exakt, konstaterar Bonnie.
Och det är bara början.
Ett julfirande - där en rasande Bonnie bland annat ondgör sig över hur respektlöst sällskapet hanterar folkvisan Räven raskar över isen - övergår sömlöst i en kräftskiva som något senare blir en tågresa där målet är ett nedlagt arméförråd norr om Arvidsjaur där Wannah Trobos kvarvarande rekvisita magasinerats. Där finns korkeken som Wannah Trobo använde när han gjorde tjuren Ferdinand. Men var är blommorna? De kastas fram av John-Anders. Men tjurmamman och piccadorerna och allt det andra, hur gjorde han undrar Stigbjörn som blött näsblod av alla strapatser och därför sitter med stora bomullstussar i näsborrarna.
Falsk självbild
Min falska självbild är min förbannelse. Det är så förödmjukande att känna att jag räcker inte till. Och så är jag med och förmörkar med mina tillkortakommanden snörvlar Stigbjörn som under spelets gång undrat vem tusan Wannah Trobo var och hur han kunde dominera Bonnies liv som han gjorde. Wannah Trobo var en vis man, men paranoid förklarar John-Anders.
Wannah Trobo hade också en kalkon vid namn grevinnan Maritza som han fraktade i en resväska vilket ledde till åtal för djurplågeri och slakt av kalkonen. Men, påpekar Staffan Göthe, uttrycket kalkon i resväska använde han redan i pjäsen En uppstoppad hund från 1986.
Det här är en föreställning där mjukglassen är gratis eftersom maskinen ska desinficeras och där den vinflaska som Stigbjörn bjuder på möjligen kan innehålla arsenik. John-Anders lånar ut 25 000 kronor till Stigbjörn vilket får konsekvenser.
Stigbjörn får frågan om han är journalist och svarar nej. Men han har fått in en understreckare i Svenska Dagbladet som handlade om ett sändebud som skulle lösa Abessinienkrisen. Jag kanske hade ambitioner, men dem har jag släppt. Nu vill jag bli människa, säger Stigbjörn högtravande och avslöjar vilka frågor han då ställde sig.
Det fanns en tid när alla hette Peter och Gunilla. En tid när dörrknackande försäljare gick runt bland hyreshusen och sålde Bonniers lexikon - det fanns inga portlås då inflikar Bonnie - en tid när flickor inte fick spela fotboll och pojkar inte fick hoppa rep. Det får vi förhålla oss till, som Bonnie uttrycker det.
Staffan Göthe låter oss inte glömma. Hans förmåga att mixa torr byråkratsvenska med hisnande långsökta detaljer är vansinnigt aptitlig. Men det är förstås bara en del av arbetet. Martina Montelius, regi, Malin Berg, Peter Perski och Jonas Kruse ser till att förvalta det Götheska pundet på bästa sätt.
Benny Abrahamsson
Commentaires