Fart, fläkt och feel good. Det är några sammanfattande intryck efter att ha upplevt Värmlandsoperans version av Måndag hela veckan i regi av Markus Virta. Torsdagskvällens Nordenpremiär innebar också att Karlstad är den tredje staden, efter London och New York , som kan stoltsera med ett teaterhus som sätter upp Tim Minchins musikal.
Groundhog Day - The Musical hade Broadwaypremiär så sent som 17 april 2017 men själva grundstoryn - av Danny Rubin - är förstås äldre eftersom handlingen ligger nära filmen Groundhog Day som kom 1993 och fick den svenska titeln Måndag hela veckan.
I centrum står den arrogante och snorkige Phil Connors - spelad av Christer Nerfont - som har till uppgift att presentera vädret i tv-programmet I ur och skur. Phil ser sig som stjärna och protesterar vilt mot att tvingas åka till den lilla staden Punxsutawney, Pennsylvania, för att rapportera om vad stadens stolthet, ett murmeldjur, säger om vädret. Om murmeldjuret kan se sin skugga eller inte avgör vårens ankomst och denna måndag 2 februari slår murmeldjuret fast att det blir vinter i ytterligare sex veckor. En snöstorm, som Phil trodde skulle landa nånannanstans, stänger alla vägar och isolerar staden och tv-teamet sitter fast. Till Phils stora fasa eftersom han uttryckligen klargör att ingen plats är värre än murmeldjursdagen i Punxsutawney.
Värmlandsoperan bjuder på en stor ensemble i färgrika och fantasifulla kostymer, signerade Nigel Hook som även står för de finurliga scenlösningar som gör att tempot är högt och att alla upprepningar smidigt låter sig göras.
Phil Connors vaknar nästa dag av klockradion som upprepar exakt samma ord som föregående morgon och Phil fnyser föraktfullt åt klåparna på radion som spelar samma band som igår innan han så småningom inser att han fastnat i måndagen 2 februari. Phils förtvivlan går över i desperation innan det slår honom att han kan utnyttja situationen. Det spelar ingen roll vad han gör, förför kvinnor, rånar värdetransporter, super skallen av sig eller mördar - sig själv eller andra.
Jag är en gud, allvetande och odödlig, eller en utomjording med superkrafter säger Phil till Rita som görs av Micaela Sjöstedt.
För vad som än händer vaknar han upp till ännu en måndag 2 februari. Med ett viktigt tillägg, han tar med sig de erfarenheter han gjort tidigare. Det innebär bland annat att han kan förfina och skräddarsy sina förförelsekonster genom att stoppa in den nya kunskapen för att på så vis närma sig målet. Och målet, visar det sig, är en djup och intim relation med producenten Rita. Som är en person han inledningsvis nonchalerar, inte minst yrkesmässigt. Rita å sin sida kan en bit in i föreställningen inte tänka sig att ha sex med Phil ens för att rädda världsfreden vilket antyder att paret hade ett och annat att övervinna innan de i slutscenen kunde slå sig ned på en parkbänk för att med ryggarna mot publiken beskåda soluppgången.
Den relationen, hur den går från minus till plus, är ett av huvudspåren i föreställningen. Ett annat, och förutsättningen för nyss nämnda spår, är Phils utveckling från odräglig översittare till godhjärtad medmänniska som hjälper alla. Med blicken i det blå gick jag på sjunger Phil och konstaterar att han rusade genom livet och tog Rita för givet. Jag såg, men insåg inget - som det heter i Rikard Björks och Sanne Skjerviks översättning. Nu ser jag dig som du är tillägger han och där kommer hela ensemblen in och förstärker orden så att Nu ser jag dig som du är blir någon sorts credo.
Så även om Phil är avgjort mer underhållande som skitstövel än som barmhärtig samarit måste förvandlingen till eftersom Måndag hela veckan är en moralitet och feel good-föreställning. Älska ditt liv, skymningen kommer ändå sjunger Stefan Clarin som med rollen som Ned gör sin debut på Värmlandsoperan. Stefan Clarin växte upp i Degerfors och har hunnit gästspela på många scener innan han hamnade nästgårds och fick en av föreställningens mest minnesvärda sånger på sin lott och den framförde han känsligt och bra.
David White, music supervisor, dirigent och orkestrering, beskriver i programmet upphovsmannen Tim Minchin som otroligt textstyrd. Därför står alltid musiken i ordets tjänst och inte tvärtom. Det kan vara en förklaring till att det är ont om självgående hits i Måndag hela veckan, även om det låter bra och funktionellt om låtarna som i huvudsak består av jazz, pop och rockiga toner. Men det finns ett undantag och det är Nancys sång som kommer i början av andra akten. Nancy ser sig som ett hack i skivan, ett stopp på väg mot ett bättre mål. Mitt jobb är att behaga, jag köper hyckleriet och trillar dit igen men drömmer om att bli nåt annat än ett ansikte att skratta åt sjunger Marie Gårseth Gathe. Gripande och vackert. Det är en sång som skulle klara sig på egna ben utanför musikalens ramar medan merparten av övriga sånger måhända är alltför integrerade delar av handlingen.
Värmlandsoperan bjuder på en stor ensemble i färgrika och fantasifulla kostymer, signerade Nigel Hook som även står för de finurliga scenlösningar som gör att tempot är högt och att alla upprepningar smidigt låter sig göras. Folkvimmel, glädje, tjo och tjim, rykande stepp, hippies och ett komiskt lavemang. Men detta till trots är det ändå Christer Nerfonts gestaltning av Phil som imponerar mest. Benny Abrahamsson
Comentários