Gôrskôj har döpt nya revyn, den 24:e i ordningen, till På rätt spår och det är en i flera avseenden passande lägesbeskrivning. Karlskogas revystolthet har de senaste åren visat att sällskapet är på rätt spår genom att etablera sig på en i sammanhanget påfallande hög nivå. De riktiga bottennappen är borta, flertalet nummer är snyggt utformade vilket höjer underhållningsvärdet även när texten är sådär och till det kan läggas smidiga övergångar mellan numren.
Det flyter alltså på bra och det ska nog tillskrivas Niclas Ekholms regi.
Och det är aktuella ämnen och företeelser som belyses, rykande aktuella. Miljön, skolan, sjukvården, pensionerna, bankernas inblandning i penningtvätt, politiker som skriver sig hos mamma för att tjäna någon bidragskrona och den allestädes närvarande sponsringen tas upp och skruvas till. Det slås ett slag för jämställdhet inom idrotten samtidigt som mäns bisarra beteende att skicka dick pics brännmärks. Annars är det färre tvetydiga underlivsskämt än tidigare, bortsett från nyheten att det ska införas ett Sexverk i nästa valrörelse där vissa handrörelser dock slipper skatt eftersom egen verksamhet redan
beskattas. Häpp!
Lokalt går det förstås inte att undvika stängningen av förlossningen på Karlskoga lasarett och detta missgrepp från regionledningen tas upp på ett par olika sätt. Dels i numret Det var bättre förr men också i Opinion live, Karlskoga där Andreas Svahns, regionstyrelsens ordförande, svammel parodieras på gnälligaste närkingska av Per Jakobsson. Broarna vid Björkborn återkommer medan de sorgliga nedläggningarna av fotofirma, bokhandel och restaurang beklagas. Å andra sidan tröstar sig Bella Vehkamäki och Simon Tarakkamäki med att de kan parkera bra i den blivande spökstaden Karlskoga. Det var måhända därför som Nathalie Petri i Opinion live, Karlskoga funderade på att vända sig till TV 3:s Efterlyst och be dem söka efter den så gott som osynlige Tony Ring.
Till det lokala hör också lustmordet på den trubadur vars sång Jag vill ha en egen tonart fått pubar att stänga. Pehr Bodins hiskeliga tänjande på tonerna får den utpekade att protestera och detta inlägg förankrar numret i bygden.
Som helhet ger På rätt spår en föraning om att något alldeles extra är att vänta till nästa års 25-årsjubileum. Den potentialen finns nämligen hos denna upplaga av Gôrskôj.
Men det gives även förslag till lösningar på centraliseringen av sjukvården. Varför inte låta ICA-Stig förlösa kvinnorna bland ost och kycklingar och detta till extrapris? När det gäller de urholkade pensionerna ser flygkapten Larsson, 86, framtiden an med gott mod. Hon siktar inte på nytt jobb hos Ryan Air men väl vid Pension Air. Adde Malmberg har skrivit en bitsk text om hur det kan gå för den som besöker Pensionsmyndigheten och klagar på pensionens storlek.
Tillståndet i skolan nuddas i numret Vi går in i en affär men fullföljs av Petra Holm i Svenska skolväsendet. Det är klart att det inte går att kränka bråkstaken Liam genom att omplacera honom och därför omplaceras i stället klassens övriga 29 elever. Föräldrarnas ansvar contra lärarnas hinner också avhandlas i denna rysare.
Gôrskôj har skämt bort publiken med några tjusiga dansnummer i varje revy men den här gången blir det endast ett renodlat dansnummer, i övrigt är dansen integrerad i handlingen. Men koreografen Anelija Karahodzic förnekar sig inte utan bjuder i sin sublima iscensättning av How dare you på ännu en kandidat till Revy-SM. Några dj:s vid namn Bombs Away och Tankyu har mixat sin musik med Greta Thunbergs tal i FN i somras och Ida Israelsson gör sitt bästa för att förverkliga Anelija Karahodzics intention. Ett av kraven för kandidater till Revy-SM är att de ska vara aktuella och det uppfyller How dare you med råge.
Miljötemat återkommer hos grabbarna som trampar runt i ett hav av plast och i någon sorts lightrap undrar om vår användning av all denna plast är värd priset, läs skadorna på miljön, en minst sagt befogad fråga.
Det går möjligen att hänföra den glada och trallvänliga Hemestern, alltså att semestra hemmavid, till miljön. Men av alla förslag till aktiviteter som räknas upp nämns även att ta ett glas på en restaurang. Just denna restaurang finns bland Gôrskôjs sponsorer och det kan tyckas en smula skevt eftersom Gôrskôj i numret Gratisrestaurangen visar hur besvärande det kan bli när sponsring styr verksamheten.
En helt annan typ av sketch bjuder The Future Boys på. Pehr Bodin och Martin Lewin jammar skamlöst med kroppen som instrument, om än dessa kroppar är andrasortering. Mycket uppskattat. I samma burleska anda, men stillsammare, är Kaffeautomaten som brummar och säger pling alltmedan användarna väntar på just ingenting.
En favorit är Idrott på lika villkor där Petra Holm, Nathalie Petri, Britt Larsson, Ida Israelsson och Bella Vehkamäki med starka ben och hakan högt stormar fram. Och de blir fler och fler som kräver samma lön och samma respekt som manliga idrottare. Rytmisk gymnastik, hockey, bågskytte, boxning och fotboll är sporterna som förekommer och i flertalet fall getts lokala dräkter. Snyggt, välformulerat och, som sagt, aktuellt.
Det är en av Martin Lewins många texter och han klär den i toner som 2018 belönades med Golden Globe Award för bästa originalsång. Martin Lewin är relativt ny i Gôrskôj och han har på bara några revyer trätt fram som en betydelsefull kugge. Men hela ensemblen är vältrimmad och på rätt spår. Petra Holm har en röst som skulle platsa i sångnummer på större scener än Musikpalatsets och denna tillgång utnyttjas väl i den här revyn. Pehr Bodin understryker i det avslutande numret, byggt på John Lundviks mellovinnare, att även han sjunger alldeles utmärkt när han framför budskapet att ingen ska gå ensam hem i kväll.
Det är en vacker tanke och som helhet ger På rätt spår en föraning om att något alldeles extra är att vänta till nästa års 25-årsjubileum. Den potentialen finns nämligen hos denna upplaga av Gôrskôj. Benny Abrahamsson
Commentaires