Det här är ett litet stycke som skulle passa bra på en liten landsortsteater säger Anton Tjechovs ande till Magnus Wetterholm och överlämnar den pjäs som spelas i Stadra teaterfoajé på Storgatan i Nora. Pjäsen heter Minnen från Jalta och består i huvudsak av Svanesång och Om tobakens skadlighet som Tjechov skrev och som Rune Jakobsson bearbetat och fogat samman på ett sinnrikt sätt. Jakobsson har även lagt in ett par citat hämtade från Shakespeares Hamlet och Macbeth.
Magnus Wetterholm och Rune Jakobsson reste hösten 2013 till Jalta för att bada i Svarta havet men framför allt för att besöka Anton Tjechovs datja. De gick runt i datjan och såg arbetsrummet där Tre systrar och Körsbärsträdgården kom till och vandrade runt i den frodiga trädgården.
Det var den 3 september 2013, året innan Rysslands folkrättsvidriga invasion av Krim.
Men minnet från mötet med Anton Tjechovs värld levde kvar och har nu resulterat i den föreställning som spelas i Bergslagens minsta teater fram till 11 december. Magnus Wetterholm gör rollen som den store skådespelaren Vasílj Svietlovídov som publiken möter - efter Wetterholms introduktion - sittande på en stol. Vasílj snarkar, han är full, inlåst på teatern och funderar, 68 år vorden, på vad det blev av livet.
Det är kusligt och trots att Vasílj arbetat som skådespelare i 45 år är det första gången han sett en teater på natten. Han är ensam. Ett ansikte uppenbarar sig på väggen, det är Nikita, hans gamle sufflör, och under samtalet som följer framkommer att Vasílj känner sig ensam och han beklagar sig över att ingen lirkar med honom, ingen älskar honom. Publiken älskar dig invänder Nikita varvid Vasílj berättar om den kvinna som föll för honom men som också ställde ett villkor för att gifta sig med honom. Att han skulle lämna teatern. Vasílj gav allt på båten, levde som en galning och började odla grimaser. All egenart försvann.
Nikita läser citatet från Hamlet - som är råd till hur en skådespelare bör agera, han ska till exempel inte såga för mycket med händerna - vilket leder till att Vasílj får anledning att åter spela sin succéroll som Ivan Ivanovitj Njuchin och sömlöst glider Svanesång över i Om tobakens skadlighet.
Magnus Wetterholm gestaltar Vasílj med ett stilla vemod som då och då bryts av bakrusets uppflammande biverkningar. Vasílj är en man som levt livet, varit uppburen när han befann sig i strålkastarljuset men ensam när han klev av scenen. Nu klagar han på att han är i nedförsbacke och hej vad det går. Vasílj vet sitt värde, men vad hjälper det när han nått sin aktningsvärda ålder och inte tycker sig ha en plats i den tid som kallas nuet.
Stolen på scenen förvandlas med några enkla handgrepp till en taburett och Magnus Wetterholm får som föreläsaren Ivan Ivanovitj Njuchin användning för hela sitt breda skådespelarregister.
Ivan fumlar med pappren, hostar eftersom han röker trots att han ska hålla föredrag om tobakens skadlighet. Han jagar en fluga som han fångar mellan tummen och pekfingret.
Ivan är en hunsad man, hustrun kallar honom omväxlande fågelskrämma, huggorm eller satan, och de fyra döttrarna skrattar åt honom. Hustrun har 40 000 till 50 000 rubel på banken och själv har han inte en enda kopek. Hustrun är snål, elak och grälsjuk - allt enligt Ivans berättelse - och han vill fly från den kvinna som plågat honom i 30 eller om det var 33 år. Ivan vill fly från detta liv som varit ett enda långt ögonblick och fan kan ta dem allihop.
Men en gång var han ung, läste på universitet och hade drömmar. Nu begär han ingenting annat än ro.
Magnus Wetterholm är mästerlig som denne plågade man, han gör ett varmt och gripande porträtt av Ivan Ivanovitj Njuchin där han växlar mellan att vara gravallvarlig, torrt rolig, synbart rörd och suveränt tragikomisk.
Där det finns konst och talang existerar varken ålderdom, ensamhet eller sjukdomar heter det i slutet av föreställningen. Men det är ljug påpekar Ivan Njuchin, det är ungdom som gäller. Ungdom går först. I konsten såväl som i livet och då hjälper det inte hur mycket de äldre skådespelarna larmar och gör sig till. De gnistrar en stund för att sedan inte höras av.
Så var blev de av, alla ljuva drömmar?
Minnen från Jalta är en 55 minuter lång teaterfest. Tänkvärt innehåll, briljant skådespeleri. Och teaterkikaren kan lämnas hemma.
Benny Abrahamsson
Comments